Hur hittar man rätt i sitt inre? Lär dig hur du tar ner det i bitar! Del 1

Har du någon gång haft känslan att du går och grubblar över något som du inte kan få rättsida på. Något du inte kan greppa, något som inte lämnar dit system liksom. Känslan att det stressar dig och du undrar, blir lite lätt arg och känner dig lite nere från och till. MEN HUR HITTAR MAN UT? Hur hittar man tråden som sitter fast där och är osynlig, tråden du vill dra i för att lösa dettta inre grubbel, oro och lätt retliga humör du får när du funderar på allt.

Känner du igen dig? Detta är mer vanligt än du tror. Detta är förmodligen det som stressar oss alla som mest. Mammor har oftast så mycket i huvudet för att få till allt rätt, hinna hämta, hinna lämna barnen hinna till träningar, laga mat, handla……. Ja allt det där som finns i huvudet atomatiskt när man är mamma.

Stress, stress, stress och när kvällen kommer alla somnat sitter man där utslagen i soffan, på kontorsstolen och skall försöka ta igen dagens alla händelser och man slocknar i sittande ställning och vaknar mitt i natten av huvudspänningsverk och man mår urkass.

Om jag säjer här kommer några råd, tips och sätt du kan få ur dig detta snabbare än du tror vad tänker du då?

Jag tänker så här. Om man börjar nysta upp för sig själv vad man retar upp sig på,  MEN hur gör man det. Svaret är det finns många sätt att göra detta på. Själv brukar jag ta ett papper dra ett rakt sträck i mitten upp i från och ner på ena sidan skriver jag bra saker på andra skriver jag dåliga saker. Se bilden här under.

Glöm inte i denna del att ALLA Kan tar bara olika lång tid att lära och utföra! Ta god tid på dig om du behöver fundera ge dig då tillåtelse att göra så. Detta är en uppgift som tar lite tid så här tänker jag idag lämna dig med denna uppgift och jag återkommer med del 2.

Lycka till och glöm nu inte bort att ta det lugnt och i din takt.

Kram vart du än är. ZitaZoo på Mamma.Live

Del 2 av denna Artikel hittar du här!

Jo du, få Mamma.Live på nyhetsbrev
Klicka på denna rad så kommer du till att skriva in dig. 

Försaka eller bara se klart?

Lånare här och Lånare där. Idag Låna dom saker jag inte trodde jag hade. Men innan det så kommer här en tro, önskan och en beslutsam väg av glädje, sorg och önskan.

Alla har vi saker vi drömmer om. Alla har vi saker vi måste. Alla har vi saker vi absolut inte vill. Jag har dom, du har dom, vi har dom.

Ibland måste man öppna ögonen se det med klara och nya ögon man inte tror finns. Så är det just nu. Jag måste försaka något för att få det jag önskar. I detta fallet är det bara så synd för det funka verkligen denna gång. Men med mina klara ögon inser jag att om fortsättningen skall komma så måste jag börja om med nya tag och nya ansikten och ge allt får att nå ditt vi skall.

Att vara ledsen eller känna vemod det gör vi nog alla från tid till tid. Både mammor och pappor. Jag har en grund styrka, jag har en djäklar anamma och den har varit i skymundan och grumlats av känslor av att förlora. Men jag har insätt att det är inte att förlora det är att gå vidare och ta nästa steg i vår väg att komma dit vi vill!

Lånare finns sa jag idag då svara dotter min. Mamma jag har ju sagt att dom bara är påhittade figurer för att du skall ha något att skylla på. Jag titta på min dotter och fråga henne. Vännen min, kan du då förklara vart strumporna tagit vägen?

Då skrattade hon och sa, mamma lilla vän dom är förmodligen undan sparkade under tvättmaskinen eller något annat i vår väg. Sen gick hon vidare, skratta lite för sig själv och sen var den saken glömd.

Lånare eller inte mamman i mig vet nu att min väg närmsta tiden kommer att fyllas av glädje, sorg och en massa hårt slit. Men livet det lever vidare ovavsätt vad och alla måste vi göra vårt bästa iallafall.

Hänger du med i min höst blandat med gött förnuft, tuffa tider och lånare som ”inte” finns. Du vet dom som tar nycklarna vi inte hittar på morgonen när tiden är som minst eller dom där strumporna som var där bara förra gången du titta. Lånare vilka är dom, hur ser dom ut och varför finns dom. Jag är mamman som tror på lånare men mina barn dom tror jag bara hittar på.

/ZitaZoo på Mamma.Live

FÅ MAMMA.LIVEs NYHETSBREV

Välkommen till Mamma.Live

Mamma.Live sidan där vi fockuserar på mammor. Denna sida kom till för att det finns mammor som inte hinner med, känner sig stressade, inte får vara mammor hur konstigt det än låter, detta är en sak vi skall nysta i. Att vara Mamma kan betyda många saker, Men vad!

Jag heter ZitaZoo och driver ZitaZoo Studio. Är en 4 barns mamma med rullstol som ben och en massa tid att förvalta.

Efter att fött 1 barn, hamnat i rullstol, gift mig, fött 3 barn till, lagat tonvis med storkok, flytt i mitt eget hemland Sverige, Rentvått mig och familjen, Tagit hand om djur och misst dom, Doodlat, Vloggat, Bloggat och mycket mer så bestämde jag mig för att ta er med på en mamma resa med planer på många fina och goda reportage. Alla kan, tar bara olika lång tid att lära och utföra är mitt motto.

Alla bilder, Filmer, Musik, PodCast osv är antingen egenskapade eller så finns det licens på detta. Fotografer och Filmare är jag (ZitaZoo) och min man Arw Dahlström om inget annat säjs. Allt är självklart © om inget annat säjs!

Här kommer några punkter som kommer upp!

  • Serien ”-Mamma tror på lånare, det gör inte jag!”
  • Stress
  • Relaxing
  • Digitalt
  • Vlogg
  • Podcast
  • Blogg
  • Eget Företag
  • Mat
  • Barntid
  • Vuxentid
  • Alkohol
  • INTE Alkohol
  • Pride – Regnbåge
  • Bilder
  • Film
  • Drömmar
  • Resa
  • Livet
  • Länkar
  • Mycket, Mycket Mer!

Denna om sida kommer att fyllas på vart efter tiden går och jag får upp mer och mer på Mamma.Live så häng med!

Kram vart du är!

/ZitaZoo

Varför är man troende när barnen bara säger -Nej du det tror jag inte på!

Ibland kommer det vänninor till mig, dom lägger sig i soffan och ser allmänt trötta ut. När man frågar vad är det så suckar dom. Igår var Lea här hos sa -Om dom bara trodde mig! Nu är min filofax borta och jag sa -länarna tog den. Barnen svara -nej det finns inga lånare.

Varför tror dom mig inte fortsatte Lea. Varför, varför, varför?

Jag satt och tänkte på mina egna tjejer. Dom säjer samma sak! Så Varför?